nirym

Alltså.. Jag vet inte vad jag ska göra för att Du ska.. Se mig? Se mig på ett annat sätt liksom.
Jag vet inte ens hur jag ska tolka mig själv, för det här är annorlunda. Det är nästan som att jag är, känns konstigt att nämna det, kär.
Jag blir fortfarande inte kär! Men varför försvinner Du inte från mitt huvud? Mina tankar, drömmar och önskningar.

Du är en av många, men ändå så udda. För trots att jag känt för många, har jag aldrig känt just så här. Jag vet inte vad som händer. När du går förbi börjar magen vända sig ut-och-in, på ett härligt sätt. När du ser åt mig blir huvudet tomt och när du ler försvinner allt. Allt runt om och inuti.

Det är så konstigt. Jag känner dig knappt, men ändå, på något sätt, känns det som att jag alltid velat ha dig. Du verkar så perfekt. Att ha dig inom synhåll förgyller mina dagar. Jag saknar dig när du inte är i närheten och jag går under när du är borta. Jag vet knappt vem jag är utan dig.

Jag vet inte om allt, eller det som fanns, är förstört nu. Men förhoppningsvis kan du ha överseende och åtminstone överväga att lära känna mig. För det är allt jag tänker på nu för tiden. Att lära känna dig, att se dig le, skratta, att känna dig.