Love grows cold
20 seconds since I left you, and I remember why I never looked back.
'Cause I could never be your lover, so you don't get to make me suffer.
It won't get any better.
i need this
Sexiga Kläder har just nu en tävling tillsammans med www.crismas.nu
där man kan vinna 500:-. Jag är med och tävlar, är du?
Nu vet jag precis vad jag vill
Jag ville veta om det var värt all tid. Om det var värt att lägga ner tid på dig. Att ta reda på vad jag egentligen vill. Jag fick reda på det, och nu när jag verkligen inte borde - vet jag precis vad jag vill. Hur mycket jag än försöker lura mig själv, intala mig att jag inte känner som jag gör, är det meningslöst. För även om jag vill det eller inte, älskar jag dig. Jag är inte säker på hur eller hur mycket än, och jag vill inte ha reda på det. Vill inte spendera tid på nåt som ändå kommer trycka ner mig till botten.
Men älskar dig gör jag. Oundvikligt, jag älskar dig. För den du är, för den du låter mig vara, för den du får mig att vara. Jag älskar dig.
Och snälla, älska mig tillbaka
I'd find a million ways to say I love you, sing a million songs to make you smile. But I can't turn back time, and I can't make you mine - it's impossible.
Och så var det med det. Skolavslutning. Aldrig mer får jag träffa de där, som ser så himla bra ut. Som jag har kollat på under några år. Helt ärligt, bryr jag mig inte jättemycket. För det värsta är att jag inte längre får träffa honom. Han som jag förmodligen förälskat mig i. Efter 3 år av vänskap, har jag liksom kommit underfund med vilken underbar kille han är. Men det gjorde jag för sent. För nu är det över. Visst kommer vi hålla kontakt ett tag, men det räcker inte.
Jag vill inte att allt ska ta slut nu. När det började lösa sig, när det började gå bra. Jag vill alltid vara med dig. Att träffa dig 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan underlättade lite iallafall. Men aldrig mer något sådant. Aldrig. Fan. Varför kunde jag inte tänkt en gång till tidigare? Jag har säkert haft chanser förut, men jag såg de inte. Nu är allt så komplicerat. Jag tror att jag älskar honom, och tydligen gillar han mig också. Men eftersom jag inte märkt så jättemycket själv har jag inget att bygga på. Jag önskar att jag hade märkt mer än jag gjort. För det jag sett och känt räcker inte, även om de förgyller mina dagar.
Din lukt på min tröjas vänstra axel sitter kvar sen igår när jag vilade mot din arm. Sånt lägger man ju inte märke till om man inte känner något, eller hur?
Jag önskar att folk inte ljuger för mig, att du verkligen har känslor för mig och att de kan utvecklas till något större. För det vill jag. Du är helt underbar. Egentligen är du långt från perfekt, men det är det som gör dig så underbar.
Jag kan inte bara berätta det för dig. Det låter lätt, och jag har nästan gjort det. Du fattar, men jag kan inte säga det rakt ut. Jag vill inte riskera vänskapen med dig. För du är så underbar. Jag vill inte förstöra det vi faktiskt har. Även om jag skulle vilja ha reda på mer. Även fast jag vill ha dig otroligt mycket.
Snälla. Bara märk mig. Lägg märke till att jag faktiskt gillar dig. Att jag kanske älskar dig. Och snälla, älska mig tillbaka.
Rosa goodiebag :)
It's impossible
lipgloss
Perfekta färgerna till sommare. Dessutom älskar jag Makeupstores läppglans. helt klart de bästa!
Behövs till sommaren
Jag är med och tävlar hos Chicmommy om ett presentkort värt 500:- hos Karin Herzog Sverige.
Hos Karin Herzog Sverige kan du handla de bästa skönhetsprodukterna. Klicka här och var med du också!
Its hard
Inte en blick. Inte på det sättet iallafall. Hur fan ska jag nu klara mig? I TRE VECKOR, utan dig?
Kan man va ytligt kär? För jag tror jag är det isåfall. Inte kär, för jag känner dig inte så bra som jag måste göra för att vara kär, vilket jag ioförsej aldrig varit. Men.. ytligt kär. Det låter rätt. FAN.
Be close
Nej, jag orkar inte mer. Jag klarar inte av det faktum att du är så långt borta. Jag behöver ha dig närmare, jag vill känna dig.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Jag kommer inte klara mig när du är borta i två veckor. Snart är allt slut, jag behöver så mycket tid som möjligt. Jag vill inte lämna dig. Eller.. jag vill inte lämna åsynen av dig. Jag kommer inte klara det, det går bara inte!
Det känns konstigt att säga det. Men jag tror jag älskar dig. Att jag är kär i dig. Iallafall i det jag vet om dig. Det kanske inte är så mycket, men det räcker för att jag ska veta att jag vill känna dig. För det vill jag. Jag måste.
Save me from this pain
Ta bort mig från det här. Från den här, från det där. Rädda mig från den där.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag skriver, väntar på något bra, skriver igen och väntar lite till. Sen kom det, det var du. Något hände, något bra. Sen försvann allting. Du försvann med allt annat som höll på att bli bra. Allt försvann, till och med vädret. Vädret, lyckan, glädjen, leendet och famförallt - hoppet.
Jag säger hela tiden åt mig själv att inte tro. För hur jag än tror, hur lite jag än tror är det alltid för mycket. För varje gång blir jag mer och mer besviken. För jag förväntar mig lite ljus. Men alla andra hinner slita åt sig ljusstrimmorna precis innan de når mig. Precis innan jag hinner resa mig upp, bygga upp mig själv.
Men jag antar att det kommer fortsätta så här, så länge jag orkar. Det kanske inte blir speciellt länge, men åtminstone ett tag.
Jag skriver, hoppas, tror, sviks, skriver, hoppas, tror, sviks, skriver, hoppas...
Klicka på bilden
Use me as you will
Nej, jag kan fortfarande inte sluta se på dig.
Ett lite ord på en liten dag gjorde så otroligt mycket - du anar inte. Du gjorde tillvaron, inte bara lite bättre, utan du ändrade den och förbättrade den totalt.
Det finns bara en sak jag vill.
I wouldn't know
Alltså.. Jag vet inte vad jag ska göra för att Du ska.. Se mig? Se mig på ett annat sätt liksom.
Jag vet inte ens hur jag ska tolka mig själv, för det här är annorlunda. Det är nästan som att jag är, känns konstigt att nämna det, kär.
Jag blir fortfarande inte kär! Men varför försvinner Du inte från mitt huvud? Mina tankar, drömmar och önskningar.
Du är en av många, men ändå så udda. För trots att jag känt för många, har jag aldrig känt just så här. Jag vet inte vad som händer. När du går förbi börjar magen vända sig ut-och-in, på ett härligt sätt. När du ser åt mig blir huvudet tomt och när du ler försvinner allt. Allt runt om och inuti.
Det är så konstigt. Jag känner dig knappt, men ändå, på något sätt, känns det som att jag alltid velat ha dig. Du verkar så perfekt. Att ha dig inom synhåll förgyller mina dagar. Jag saknar dig när du inte är i närheten och jag går under när du är borta. Jag vet knappt vem jag är utan dig.
Jag vet inte om allt, eller det som fanns, är förstört nu. Men förhoppningsvis kan du ha överseende och åtminstone överväga att lära känna mig. För det är allt jag tänker på nu för tiden. Att lära känna dig, att se dig le, skratta, att känna dig.
